Goda exempel

ImseVimse startade för 30 år sedan och specialiserade sig till en början på att tillverka och sälja tygblöjor. Nya produkter har kommit till efterhand och nästa steg är att introducera ett inkontinensskydd i tyg.

-Vi tyckte att vi redan arbetade aktivt med hållbarhetsfrågorna eftersom våra produkter går att tvätta och använda länge, berättar företagets vd Therése Lindström.

Ändrade uppfattning

I mötet med Tillväxtverkets konsult ändrades den uppfattningen radikalt och hon fick en helt annan bild av vad cirkularitet är.

- Det var som att starta ett helt nytt företag igen, menar Therése Lindström.

Strategin lades om och man började prata om vem som ska få del av det värde som företaget skapar istället för hur och var man ska tjäna sina pengar.
E-handelssajterna byggdes om till att även erbjuda uthyrning av blöjor och blöjbyxor.

Retursystem

För att få kontroll på materialflödet skapade man ett retursystem så att företaget kan laga och tvätta blöjorna innan de skickar ut dem igen. Det i sin tur krävde nya beslut om färger [TL1] och mönster som ska hålla länge.
Nästa steg blir att hitta ett bra användningsområde för de uttjänta blöjbyxorna.

De är tillverkade i ett tätt material som kanske skulle kunna användas till skoskydd, till exempel.

Omfattande arbete

Therése Lindström sticker inte under stol med att om hon vetat hur omfattande arbetet skulle bli hade hon nog tänkt en extra gång innan hon ansökte om en C-voucher. Samtidigt märker hon hur alla runtomkring håller på att ställa om. Och intresset för det tvättbara inkontinensskyddet som slutligen ska lanseras i höst, är redan stort.

- Kostnaden för inkontinensskydd utgör två procent av Sveriges vårdbudget. Vi samarbetar redan med den belgiska motsvarigheten till SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) som har börjat hyra inkontinensskydd av oss.

Anna Hilding är miljöhandläggare i Uppsala kommun och har lett kommunens olika projekt för att hitta plasten och byta ut den. Kommunen har satt upp mål för plasten i sina miljö- och klimatmål, vilket betyder att alla verksamheter ska kartlägga sin plastanvändning och ta bort tre plastprodukter i sin verksamhet. 2023 ska Uppsala ha halverat sin klimatpåverkan av plast och 2030 ska endast återvunnen och förnybar plast köpas in i de kommunala verksamheterna.

Politiska mål

Anna Hilding menar att de politiska målen har varit en förutsättning för framgången med plastarbetet i kommunerna och att det har hänt mycket under de år man hållit på. Uppsala kommun har utvecklat ett kravbibliotek för många av de produkter som idag finns i bättre alternativ, som de kan använda vid kommande upphandlingar. Men det finns fortfarande uppenbara svagheter i de kommunala inköpsprocesserna.

Hål i kedjan

- Det finns många hål i kedjan från produktion till materialåtervinning, menar Anna. Vi försöker hitta samarbeten mellan de olika länkarna i plastkedjan. Vårt starkaste verktyg till förändring är att kravställa i upphandlingar. Men vi, tillsammans med andra stora inköpare och användare, har också en viktig roll genom att prata med varandra, be om förändring och utveckling av produktdesigners och de som producerar plasten. Vi behöver också vara delaktiga i att berätta för våra verksamheter vad som är bra och att det finns menar Anna.

Ökad medvetenhet

Även om det krävs mycket handpåläggning menar Anna att hela kedjan nu är medveten om att kommunerna arbetar för att minska plasten och öka andelen återvunnen.

- Vi har genom vårt detektivarbete även skapat ett stort nätverk av producenter och leverantörer som kan leva upp till våra krav.

Ventilationsfilter

Ett sådant exempel är de ventilationsfilter som finns i alla fastigheter. Filtren är monterade på en ram, vanligen av plast. De går till förbränning efter användning. Genom att ändra sina upphandlingskrav blev det möjligt att köpa in filter vars ramar är av återvunnet stål. I och med bytet av material i ramarna har Uppsala kommun minskat klimatpåverkan från den produkten med 79 procent.