Minskade utsläpp av växthusgaser är sedan länge den enskilt viktigaste utgångspunkten för lagar och regelverk på miljöområdet i Sverige. Det har utan tvekan varit en framgångsrik strategi som bland annat lett till att de svenska utsläppen av koldioxid minskat med omkring 25 procent sedan 1990. Samtidigt har den svenska bruttonationalprodukten ökat med närmare 70 procent vilket är ett bevis på att det är möjligt att frikoppla utsläpp från tillväxt.

Att allt för ensidigt låta utsläppsminskningar styra miljöpolitiken kan emellertid leda till att vi missar perspektiv som skapar andra nyttor i samhället. Ett sådant exempel är resurseffektivitet. Den globala tillväxten kommer ofrånkomligen leda till brist på flera viktiga resurser i framtiden, exempelvis eftertraktade metaller. Indirekt gynnar resurseffektivitet klimatet, men det kan vara svår att exakt härleda dessa effekter. Nyligen nekades en anläggning för utsortering av plast från restavfall stöd från Klimatklivet med hänvisning till att de direkta klimatvinsterna var för låga. En sådan anläggning definitivt minskat vårt behov av behöva utvinna ny fossil olja, vilket emellertid inte ger några direkta mätbara utsläppsminskningar.

Effektivare resursanvändning

Vi måste bli bättre på att använda resurser effektivare istället för att ständigt tillföra nya råvaror. Resurser måste flyttas runt i samhället flera varv i cirkulära flöden istället för att degraderas till avfall efter första användningstillfället. Att hantera samhällets avfall effektivare är en viktig del i ett sådant flöde. Fram tills i början av 2000-talet lades en stor del av det svenska avfallet fortfarande på soptipp. Genom framsynt lagstiftning kunde andelen avfall som istället blev el och värme genom energiåtervinning ökas. Idag deponeras mindre än 1 % av det svenska avfallet. Förutom att det indirekt minskade utsläppen av metangas från våra deponier blev hela vårt samhälle mer resurseffektivt. Vi kommer behöva energiåtervinning även i framtiden, exempelvis för avfall som är kontaminerat, giftigt eller allt för slitet för att materialåtervinnas. Det är emellertid ingen ursäkt för att inte öka mängden avfall som istället materialåtervinns och därmed kan fortsätta göra nytta i samhället ett tag till.

Billigt slänga avfall

Idag materialåtervinns lite mer än hälften av det avfall som sorteras ut och omhändertas av återvinningsindustrin. Det beror bland annat på att det är för billigt att slänga avfall och att kostnaderna för själva återvinningen är hög i förhållande till vad marknaden är beredd att betala för återvunnet material. Materialåtervinningen av svenskt avfall skulle kunna öka betydligt om det fanns ett tydliga politiska mål för resurseffektivitet som backades upp med effektiva styrmedel. Målen skulle kunna vara uppdelade på olika samhällsektorer utifrån deras bedömda förmåga och potential för förbättring jämfört med idag.

Styrmedel

del skulle det kunna vara ett bonus-malussystem för att främja återvinning högt upp i avfallshierarkin. Alla som lämnar avfall till deponi eller energiåtervinning betalar en avgift för detta (Malus). Avgiften används sedan till att ge bonus till de aktörer som materialåtervinner avfall. Det skulle främja effektivare insamling, förbättrad sortering, men också mer återbruk. Samtidigt skulle lönsamheten för återvinningsindustrin öka genom att det blev lönsamt att återvinna fler avfallsfraktioner.

Regeringens nyligen publicerade strategi för cirkulära ekonomi pekar ut inriktningen för det arbete som behöver göras för att ställa om till cirkulär produktion, konsumtion och affärsmodeller, samt giftfria och cirkulära materialkretslopp. Ett bonusmalus-system för svensk avfallshantering är ett konkret förslag som skulle kunna ge ett avsevärt bidrag till en sådan utveckling.

Klas Gustafsson

Vice vd Tekniska verken i Linköping AB tillika

ledamot av Regeringens delegation för cirkulär ekonomi